Idén:
Min tanke med det här arbetet är att komma fram till en idé om ett (eller flera) kvarter i det nya Kiruna. Dessa ska jag komma fram till genom att jämföra stadsplanering genom historien för att få en bättre bild över vad som har och inte har fungerat. Samtidigt så ska jag ta en titt på hur stadsplanering har förändrats beroende på tid och utomstående faktorer. Jag ska sedan utefter förmåga kombinera dessa och därefter göra ett förslag till ett kvarter. Jag ska, ur ett säkerhets-, miljö- och hälsoperspektiv, framföra en idé om ett nytt stadskvarter. Jag har även valt att titta lite översiktligt på några av dagens klimatsatningar inom stadsplanering, däribland Smart cities samt artiklar som rör ämnet. Jag ska sedan försöka väva in den informationen i mitt arbete till bästa förmåga.Historia:
Stadsplanering har förändrats markant genom historien. Det kan ha berott på olika faktorer så som statskick, ekonomi samt mänskliga förhållanden (t ex krig). På så sätt formades städerna utefter hur det passade bäst för den tiden. Faktorer som vatten-och resurstillgångar spelade stor roll för var staden placerades. Transporter av varor och människor har antingen format staden eller formats av staden, t ex genom att man har börjat bygga hus längs en älv eller en stig.Under forntiden och antiken reste sig många miljonstäder som fungerade som centrum för stora riken, så som Rom och Aten. Dessa städer växte fram ur en blygsam start vilket sedan ledde till att de blev något vildvuxna, vilket kanske inte passade med i bilden av en ''storslagen stad''. Men man kunde se ett mönster mellan de städer som byggdes från grunden under den här tiden. Man kunde tydligt se att stadsplanerare strävade efter raka linjer och regelbundna, symmetriska former. Eftersom många arbetare kom till städerna var man snabbt tvungen att bygga upp bostäder, som även byggdes helt kvadratiska eller rektangulära. Städerna var även omringade av en mur som skydd för attacker från omvärlden, med gator som löpte från ena änden till den andra och kunde ibland liknas med en lång korridor som gick rakt in i murväggen. Dessa utformningar var en del av de tidsberoende anpassningar som städer växt fram ifrån. Anpassningarna kan ha varit beroende på ett krig eller annan utomstående faktor. Att städerna byggdes med raka linjer och regelbundna, symmetriska former kan just ha berott på den tidens behov av bostäder på grund av de ökade antalet arbetare. Att bygga upp städerna symmetriskt gjorde det snabbt och smidigt att slå upp nya fastigheter. Samtidigt fyllde bostadshusen upp hela utrymmen vilket gjorde det svårt att hitta några öppna ytor, vilket kan ha bidragit till att städer expanderade utåt.
Rutnätssystemet var nästa steg i utvecklingen mot rätlinjighet. Ett rutnätssystem innebär att gatorna bildar ett mönster av längsgående och tvärgående gator som korsar varandra. Ibland strävar man efter exakta räta vinklar och rektangulära eller kvadratiska kvarter.Städerna förlorade sin funktion som handelsplatser i och med de ökade antal krig som ledde människorna på flykt. Under 400 år var det europeiska stadsbygget under en så kallad ''istid'' då äldre byggnader plundrades på material medan städerna låg i ruiner. En medeltida stads utseende berodde ofta på att den inte var planerad utan växte fram gradvis intill t ex en stig eller längs en älv.
Under renässansen tog man fram antikens stadsplaner och började återigen bygga städer utefter geometriska former och regelbundenhet. Då renässansen betyder just ''pånyttfödelse'', och präglas då i huvudsak av att antikens tankar och idéer återuppväckts innebar det att allt i samhället genomsyrades av antikens influenser. Stadsplaneringen gick heller inte fri från dessa tankar, och man började då bygga upp städerna efter hur de hade gjort under den gamla antiken. Man inkluderade även stora torg och paradgator med storslagna statyer och monumentala palats. I Sverige började man sträva efter att bygga praktfulla städer som ansågs symbolisera en stormakt, till följ av landets strävan efter att uppnå just det kriteriet. Då passade man på att följa renässansmässiga stadsplaner för att bl a bygga om många gamla medeltida städer. Efter 1600-talet byggdes det knappt några städer i Sverige, samtidigt som de städer som fanns växte långsamt. Men i och med industrialiseringen under 1800-talet började fler och fler flytta in till städerna, och 1874 infördes en ny byggnadsstadga som innebar att stadsbebyggelsen skulle inordnas i rutnätsformade kvarter. Genom varje stad skulle en lång esplanad korsa (dvs en paradgata med minst 50 m bredd) med järnvägsstationen som utgångspunkt. Med syfte att skapa lungor av grönska och frisk luft inrättade man även parker här och var.
Till och med år 1930 byggdes städer utefter en gammal tradition med en blandning av bostäder, butiker och kontor med arkitektur som påminde om gamla Rom eller Grekland. Vid den här tiden uppstod även modernismen som innebar en ny fas i svenskt stadsbygge. Då bytte man ut inspirationen från antiken med funktionspräglat ideal utan onödiga utsmyckningar. Städernas struktur genomgick dock inga större förändringar. Enda stora förändringen som skedde mellan åren 1930 och 1955 var att husens placering anpassades efter den växande trafiken, vilket återigen visar hur städer formas efter olika förhållanden och i vilken tid vi lever.I och med Cityomvandlingen mellan åren 1955 och 1975 uppkom en dramatisk omvandling av svenska städer. Man började bygga centrum med stora varu- och parkeringshus samt renodlade kontorsbyggnader. I Sverige växte antalet butiker vilket främst var tack vare den växande ekonomin i och med övriga Europas behov av trä efter att städer förstörts under Andra världskriget. Ny-urbaniseringen, 1985 tills i dag, innebar att nybyggandet i städerna var betydligt mindre omfattande. Vid nya husbyggen har man passat sig att upprepa misstagen från cityomvandlingen och istället försökt återknyta till klassicismen och den gamla bebyggelsen. Detta har då gett upphov till nya stadsmiljöer.
Mellan 1955 och 1965 var den så kallade experimentperioden där man byggde i snitt 50 000 lägenheter per år. Detta ledde till en expandering av städerna vilket innebar att stadsplanerare inte längre behövde ta hänsyn till gamla ideal vilket öppnade vägen för nya lösningar och idéer.Miljonprogrammet var en regeringsledd storsatsning som innebar att man försökte komma ifatt det stora bostadsbehovet i städerna. Projektet innebar att bostadsbyggandet ökade till 100 000 bostäder per år mellan 1967 och 1975. Där upprättade man sammanhängande bostadsområden med hus som fogats samman av masstillverkade ''byggklossar'' i betong. Dessa bostadskomplex byggdes långt bort från stadens centrum vilket höll nere priserna, men tog ingen hänsyn till natur då allt som hamnade i vägen röjdes eller sprängdes bort. Mellan åren 1975 och 1985 uppkom miljonprogrammet för småhus. Det innebar att långa rader av villor ''monterades ihop'' som byggsatser som idag finns i utkanten av nästan alla svenska städer. Projektet har fått kritik för att vara enkla och snåla, samt att man blev beroende av bil på grund av avståndet till centrum. Idag har husbyggandet avtagit och går nu mycket långsammare, men nu strävar man efter mer variation när det kommer till former och storlekar.
Smart Cities och Songdo IBD
Eftersom en av huvudpunkterna i mitt arbete är att se till vilken grad det går att bygga på ett så miljövänligt och hållbart vis som möjligt så har jag tagit en titt på konceptet ''smart city''. Då framför allt på det sydkoreanska projektet Songdo International Buisiness District (placerad på en konstgjord ö 56 km väster om huvudstaden Seoul), och hur den har planerats att byggas.Songdo International Buisiness District (eller bara Songdo) är en del av en sydkoreanska klimat- och miljösatsningen ''Low Carbon, Green Growth''- projektet som initierades av landets president Lee Myung-bak i augusti 2008. Songdo IBD är också en del i LEED-ND (Neighborhood Development) Pilot Program som betonar att man på ett enkelt sätt ska kunna transportera sig mellan olika områden inom städer, att byggnader byggs så energieffektivt som möjligt, effektiv infrastrukturdesign, samt gröna, öppna ytor. Songdo kommer att luta sig helt och hållet mot den senaste och modernaste tekniken, både när det handlar om byggandet av själva staden, men även när det kommer till invånarnas vardag. Bland annat så planerar man att installera gatulysen som kommer att anpassa ljuset till de antal människor som finns ute på gatan. Det som man framför allt har fokuserat på vid byggandet av Songdo är sex olika punkter: hållbar ekonomi, miljö, styre, livsstil, transport och samhälle. År 2010 satsade man 8,1 miljarder amerikanska dollar på smart city teknik och prylar. Många av de ambitioner och tekniska prylar som ska göra staden fullkomligt hållbar är ännu bara under produktion, bl a elbilar som driver sig själva (eller inga bilar alls).Över 40 % av stadens yta ska bestå av gröna öppna ytor med bl a en 41 hektar stor kopia av den amerikanska parken Central Park i stadens centrum, ett nätverk med en totalt 25 km lång cykelbana, laddningsstationer för eldrivna fordon, samt ett avfallssystem som helt och hållet tar bort behovet av manuell sophantering från sopbilar. Man kommer även använda sig av kollektivtrafik i form av tunnelbanor och bussar för att göra det enkelt att färdas längre sträckor inom staden. Parkeringar kommer att byggas underjord för att behålla öppenheten och förhindra att det blir en så kallad urban värmeö.
Då 2/3 av världens totala utsläpp av koldioxid kommer från storstäder så är det nödvändigt att börja bygga upp städer på ett mer hållbart sätt. Därför är just dessa smart cities så viktiga. Songdo beräknas ensam spara upp till 2/3 av den mängd växthusgaser som en ''vanlig'' storstad av samma storlek ger ifrån sig. Idag existerar det total 102 olika smart city-projekt runt om i världen.
Mitt kvarter
Likt hur städer genom tiderna har formats under olika omständigheter och samhällsskick, så kan man idag dra en direkt koppling till det uppmärksammade miljöproblemen. En stad kan t ex ha formats efter ett pågående krig eller annan konflikt (t ex att man byggt upp murar runt städer för att skydda från fiender). Vi bör ta lärdom av detta och bygga upp Kiruna, och städer överhuvud taget, utefter de problem som existerar idag. Miljöproblemen spelar därför en stor roll, speciellt med tanke på att dagens storstäder står för en stor del av världens koldioxid utsläpp.Genom att införa parker med träd och grönska får man in ''lungor'' i området och skapar inte bara en trevligare miljö, utan även förbättrad luftkvalitet. För att sedan få till en tryggare område kan man även införa innergårdar som helt och hållet stänger ute all form av fordonstrafik. Detta kan även kombineras med att man undviker genomfarter.Kvarteret ska ha en blandning av höghus och radhus, där höghusen kommer att utrustas med någon form av självförsörjande källa så som små vinkraftverk och/eller solpaneler. De ska även placeras så att de har minimal påverkan på antalet soltimmar, dvs självförsörjningen, för de mindre husen.
Många av de svenska riksdagspartierna anser att det måste vara lätt för en individ att agera miljövänligt. För att uppnå detta kan man t ex se till att det finns miljöstationer inom varje kvarter som är enkla att nå för sophämtare samtidigt som de uppfyller de krav angående säkerheten i området. Kanske man till och med vågar satsa på den icke-manuella sophanteringen som tas upp i Songdo-exemplet?
Man borde även följa Songdos exempel när det kommer till parkeringsplatser underjord. Genom att bygga långtidsparkeringar underjord förhindrar man bl a att det bildas urbana värmeöar (som dock är vanligare i större städer och är ett fenomen där temperaturen är betydligt varmare inne i städerna än i utanför just pga av bl a hårda ytor som reflekterar solljuset, samt spillvärme från trafik). Med hjälp av underjordsparkeringarna kan man även förhindra kallstarter om vintrarna och bidrar även till bättre luft i området. Parkeringarna skulle kunna byggas under höghusen likt stora gemensamma garage som alla i området kan nyttja och samtidigt helt, eller delvis, ta bort parkeringar utomhus. Detta minimerar inte bara antalet bilar runt kvarteret, det förenklar samhällsviktiga uppgifter såsom snöröjning samt ökar säkerheten för boende då det är färre parkerade bilar som kanske gör det svårt för förbipasserande att se t ex ett barn. För att skapa större trygghet för de som använder parkeringarna så skulle man kunna införa kameror och andra säkerhetsåtgärder. Men kameror kanske inte känns som det absolut optimala då de i sig kan skapa en typ av osäkerhet. Därför skulle man kunna se till att det finns vakter eller liknande som finns utplacerade underjord under de timmar där man känner sig som minst säker, t ex mellan 2200 och 0400. Dessa skulle kunna sitta i bås vid ingången till parkeringarna, men även en bit in, där de har bra uppsikt över hela området, och kan på så vis larma om något skulle ske. På så sätt skapar man även fler arbeten i syfte att få människor att känna större trygghet, samtidigt som man gynnar miljön.Det är nödvändigt att bygga energisnåla, självförsörjande passiv- och a-hus med miljövänligt material, men detta förlorar hela sin funktion om man i samband med detta inte kan anpassa transportlederna efter sociala, ekonomiska och ekologiska förhållanden. Därför är det viktigt att se till att det finns gott om och välskötta gång- och cykelleder som leder bort från kvareter och inte bara fokusera på att bygga ut biltrafiken.
Man måste upphöra att planera städer så att att de växer för mycket utåt, vilket leder till att naturområden bebyggs och mark asfalteras. Detta leder i sin tur till ökat behov av bil.Istället borde man satsa på att bygga täta ''blandstäder'', med blandat boende och verksamheter, där man bygger ut cykelbanor och utrymmen med grönskande parker. På tal om detta så är det viktigt att man bygger upp alla kvarter inom en stad på samma vis för att man ska kunna uppnå en bättre miljö i hela staden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar